Asfaltsdjungelns Indianer

Hatet mot indianerna + svar på tal del 2

Asfaltsdjungelns indianer sprider sig som en präriebrand över Sverige. Det tycks inte gå en vecka utan att minst en ny stam bildas. Avväpningen av landets stadsjeepar accelererar, från stad till stad. I kombination med vår närvaro i media – senast nu på onsdagen i P3:s Kvällspasset – har detta gjort Asfaltsdjungelns indianer till den synligaste och påtagligaste klimatrörelsen i Sveriges historia – inom loppet av några veckor.
Naturligtvis väcker detta motreaktioner. Vid sidan om allt stöd gör sig en pöbelaktig vrede mot indianerna till känna, allra mest blodtörstig i form av hot om att vi ska misshandlas eller dödas, som exempelvis på bilforum som det här och hos en grupp som fantasifullt kallar sig ”Asfaltsdjungelns cowboys” och säger sig ha som verksamhet att punktera våra lungor. (Människors lungor och bilars däck är ju på alla sätt likvärdiga objekt.) Vi får kommentarer av typen ”snälla indianer, sluta andas, så vi slipper era utsläpp”; bloggar på nätet är fulla av våta drömmar om att indianer ska slås sönder och samman av aggressiva stadsjeepsägare som kommer på dem med något lämpligt vapen i hand.
Vad är vårt svar på detta?
Först och främst att uppenbarandet av motsättningen är av godo. Den existerar redan. Det finns en motsättning, både i världen som helhet och i Sverige, mellan de skikt som insisterar på sin rätt att släppa ut oerhörda mängder koldioxid och de massor som kommer att drabbas av den globala uppvärmningens konsekvenser. Hittills har den motsättningen sopats under mattan i den svenska klimatdebatten, som i stället utgått från att det är varje persons eget ansvar att motverka klimatförändringarna, varje konsuments val om hon vill köpa klimatvänliga varor eller inte – som om klimatkaoset vore en individuell livskris och inte en kollektiv samhällskris. Problemet med den liberala klimatdiskursen är att den lämnar fritt fram för de som 1.) har mest pengar och 2.) har minst benägenhet att göra sig av med sina klimatdestruktiva vanor att fortsätta ödelägga planeten hur mycket de vill. Vi ställer inte upp på en sådan syn. Vi kan inte stå passivt och se på när vissa samhällskikt inte saktar ned, utan i stället trappar upp sin orgie i koldioxidutsläpp, samtidigt som de vetenskapliga rapporterna om klimatkrisen ständigt andas allt mer panik.
Så låt det bli sagt: Asfaltsdjungelns indianer har ingenting emot att våra aktioner blottlägger en motsättning. Vi utmanar de skikt som anser sig ha rätten att förstöra de mest fundamentala livsbetingelserna på jorden. Som alltid när privilegier ifrågasätts leder det till hysteriska aggressioner, och just i det här fallet är det verkligen en smula gripande att se hur djupt vissa män(niskor) identifierar sig med däcken på sina stadsjeepar – så djupt att de känner sig ”kränkta”, som en man uttryckte det på P3:s kvällspasset, om luft släpps ut ur dem. Sådan är den iögonenfallande konsumtionens logik: genom att investera i en dyr bil sänder man ut signalen ”titta på mig, jag är rik, jag har ett högt värde, jag är stor” till sina medmänniskor och låter sin självkänsla ta plats i det materiella objektet, och sedan har några jävla indianer kommit och pyst ut luften på samma självkänsla… Patologiskt!
Så alla ”cowboys” och stadsjeepschauvinister: ni skrämmer oss inte. Var så säkra.
Men ett praktiskt råd till indianerna runt om i landet är att inte ge er ut ensamma. Var medvetna om pogromatmosfären. Rör er helst i grupper som inte är mindre än fyra.

Under den bitvis hätska debatten har ytterligare några invändningar mot våra aktioner återkommit upprepade gånger. Vi besvarar dem här:

Läkare missar sina operationer och människor förblöder på grund av det ni gör.

Även läkare bör äga förmågan att åka spårvagn eller buss eller tunnelbana och i värsta fall beställa taxi. Att någon läkare i Göteborg skulle ha missat en operation för att hans stadsjeep tömts på luft – ett rykte som florerat intensivt – bedömer vi som synnerligen osannolikt, eller också har vi att göra med en läkare som inte har normal allmänbildning i fråga om transportmedel.

Civil olydnad får inte rikta sig mot privatpersoner!

Vi har aldrig riktat oss mot fysiska personer. Vi har riktat oss mot däck på stadsjeepar. Varför? Därför att stadsjeepar de facto är vapen som ständigt avlossar dödliga mängder koldioxid, som inte träffar de som äger jeeparna men däremot sudanesiska landsbygdsbor, svarta i New Orleans, fattiga pensionärer som dör av hettan i Frankrike eller Rumänien, isbjörnar och tusentals andra livshotade arter, nepalesiska bönder som inte längre har tillräckligt vatten till sina åkrar, bangladeshiska textilarbetare som dränks under stigande havsvattennivå… Det är allvar nu! Detta är vad saken handlar om!

Inga rimliga moraliska skäl kan finnas för att respektera en privat egendom som visar sådan brist på respekt för liv. Även om det inte syns lika tydligt som om folk drog runt på stan och skröt med sina tuffa missiler eller kärnstridsladdningar är stadsjeepar objektivt sett vapen. Det är allas plikt att desarmera dem. (Och då rör det sig ändå om en så harmlös och tillfällig form av desarmering som pysning – egendomen får inte ens bestående skador.)

Handikappade kan behöva sina stadsjeepar!

Asfaltsdjungelns indianer försöker undvika att tömma däcken på bilar med handikapptillstånd. Däremot ställer vi oss frågande till om stadsjeepar verkligen är lösningen på problemen med tillgänglighet och om människor med handikapp nödvändigtvis behöver just bränsleslukande bilmodeller. Men tills vidare avstår vi från just deras jeepar – de som inte har någon som helst koppling till mänskliga behov är så många att de räcker och blir över.

Varför ger ni er inte på gamla bilar i stället? Deras utsläpp är större!

Vi har redan påpekat en avgörande skillnad: människor har gamla bilar för att de inte har råd att köpa nya, människor köper nya stadsjeepar för att de lägger sina förmögenheter på bilar som de vet släpper ut enorma mängder koldioxid. Man kan tillägga att gamla bilar successivt fasas ut ur bilparken, men stadsjeepar är ett nytt fenomen som växer. Samtidigt som nödvändigheten av att minska koldioxidutsläppen är akut upptas alltså en allt större del av marknaden av de mest vidriga monsterbilar som industrin någonsin producerat. Det är skevt. Det är sjukt.

Ni är idioter. Ni är ointelligenta, ni kan ingenting, ni vet ingenting.

Vi får dussintals kommentarer av typen ”kamma håret och återgå till läxorna”, ”ni är IQ-befriade stackars kräk som kommit snett här i livet”, ”om ni är smarta så utbilda er till något”, ”stackars jävla intorkade korkskallar till medelklassungar…”, ”skaffa er ett jobb!” och så vidare, något som även Kvällspassets ”sakokunniga” upprepade. Vi skulle sakna intelligens. På detta kan vi bara svara att våra aktioner utgår från vetenskapen om de klimatförändringar som pågår, från den mest avancerade forskningen om vilka katastrofer som är på väg att utlösas, från sådant som står att läsa i tidningar som Science och Nature och Geophysical Research Letters. Vi skulle vilja veta hur väl förtrogna våra belackare och fiender är med fakta om tillståndet för klimatet.

Vad vill ni egentligen? Vad har ni för mål?

Stadsjeepar är bara ett särskilt obscent och perverst exempel på de meningslösa, onödiga koldioxidutsläpp som vårt samhälle låst fast sig i. Vårt mål är att befria oss från alla källor till klimatförstörelse, men vår kamp börjar med stadsjeeparna: det ska bli obekvämt på gränsen till omöjligt att ha stadsjeep i Sverige. Vårt första mål är att de försvinner från gatorna, företrädesvis stadfäst i ett förbud mot bränsleslukande bilar.

Men Asfaltsdjungelns indianer är bara början på en hel artvärld av direkta aktioner mot klimatförstöringen som kommer att sprida sig över Sverige de kommande åren. Vi är en liten, liten del av den sociala rörelse som måste bli den mäktigaste historien känt.